Rättigheter och ansvar
Att få lära sig sitt minoritetsspråk, kunna använda det i omsorgen och påverka beslut som berör den egna minoriteten. Här finns en översikt över rättigheterna och vem som ansvarar för dem.
Rättigheter i hela landet
Minoritetslagen gäller i hela Sverige. De grundläggande rättigheterna till information, inflytande och främjande av språk och kultur gäller även utanför förvaltningsområdena.
Förvaltningsområden är kommuner där finska, meänkieli eller samiska har ett förstärkt skydd i vissa verksamheter. Vilka regler som gäller beror på språket, verksamheten och den aktuella situationen. Rättigheter finns också i exempelvis skollagen och socialtjänstlagen.
Källa: MUCF om nationella minoriteters rättigheter (öppnas i ny flik).
Läs om minoriteterna, språken och identitetenSpråk och kultur genom livet
Det offentliga har ett särskilt ansvar för att skydda och främja minoritetsspråken. Staten, kommunerna och regionerna ska också främja minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av minoritetsspråket ska främjas särskilt.
Det handlar både om dagens språkbruk och om kommande generationers möjligheter. För den som inte fått lära sig språket i familjen kan undervisning vara en väg att återta det.
Källor: minoritetslagen, 4 § (öppnas i ny flik) och Skolverket om undervisning utan krav på förkunskaper (öppnas i ny flik).
Modersmål i skolan
Elever som tillhör en nationell minoritet ska erbjudas modersmålsundervisning i sitt nationella minoritetsspråk. I grundskolan och motsvarande skolformer krävs varken förkunskaper eller att språket används dagligen hemma. Detsamma gäller i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan.
Kravet på minst fem elever gäller inte för nationella minoritetsspråk: en elev som önskar undervisning räcker. För skyldigheten att anordna undervisningen krävs däremot en lämplig lärare. Skolans huvudman, exempelvis kommunen, ansvarar för att följa reglerna.
Källa: Skolverket: rätt till modersmålsundervisning och villkor för olika skolformer (öppnas i ny flik).
Förskola på minoritetsspråk
I en hemkommun som ingår i ett förvaltningsområde kan vårdnadshavare begära förskola där utbildningen helt eller till väsentlig del bedrivs på det aktuella språket: finska, meänkieli eller samiska. Kommunen ska erbjuda detta även om begäran gäller ett enda barn.
Kommunen ska fråga alla vårdnadshavare som söker förskoleplats om de önskar en sådan plats. Den särskilda bestämmelsen omfattar inte förskola på jiddisch eller romani chib.
Källa: Skolverket om förskola på nationella minoritetsspråk (öppnas i ny flik), skollagen 8 kap. 12 b §.
Språk och kulturell identitet i äldreomsorgen
Kommuner i förvaltningsområden ska på begäran erbjuda hela eller en väsentlig del av omvårdnaden genom personal som behärskar det aktuella språket: finska, meänkieli eller samiska.
Utanför förvaltningsområden gäller motsvarande möjlighet för alla fem minoritetsspråken om kommunen har personal med språkkunskaperna. Det villkoret gäller också övriga minoritetsspråk i en kommun som ingår i ett visst förvaltningsområde.
Kommunen ska arbeta för tillgång till språkkunnig personal där det behövs och informera den som söker äldreomsorg om möjligheterna. I omvårdnad enligt språkbestämmelserna ska behovet av att upprätthålla den kulturella identiteten beaktas.
Information och möjlighet att påverka
Kommuner och regioner ska informera minoriteterna om rättigheterna och det offentligas ansvar. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter med verksamhet av betydelse för minoriteterna eller minoritetsspråken.
Förvaltningsmyndigheter ska ge minoriteterna möjlighet till inflytande i berörda frågor och samråda så långt det är möjligt. Dialogen ska göra det möjligt att ta hänsyn till synpunkter och behov när beslut fattas.
Barn och unga ska få särskilda möjligheter att delta, i former som passar dem. Kommuner och regioner ska också besluta om mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. För konsultation med det samiska folket finns särskilda regler.
Språk i kontakt med myndigheter
Finska, meänkieli och samiska kan användas i vissa kontakter med myndigheter och domstolar. Rätten beror bland annat på vilken myndighet kontakten gäller, typen av ärende och anknytningen till ett förvaltningsområde. Särskilda bestämmelser gäller för olika kontakter.
Även utanför förvaltningsområden finns möjligheter att använda språken. Reglerna behöver därför kontrolleras för den aktuella myndigheten och situationen.
Diskriminering och andra brister
En händelse kan beröra flera lagar. Diskrimineringsombudsmannen, DO, tar emot anmälningar om diskriminering inom sitt uppdrag. En brist enligt minoritetslagen innebär inte automatiskt diskriminering i lagens mening.
Det kan också handla om ett beslut som behöver överklagas, brister i handläggningen eller tillsyn över en verksamhet. Vägen vidare beror på vad som har hänt. På sidan Hitta stöd finns hjälp att skilja dessa vägar åt.
Läs mer: DO om vad som kan anmälas (öppnas i ny flik).
Hitta stöd och rätt väg vidareOm källorna
Länkarna vid varje avsnitt leder till lagtext eller myndigheters vägledning. Översikten beskriver huvuddragen; fullständiga villkor framgår av respektive källa. Ett enskilt ärende behöver bedömas utifrån sina omständigheter.
Källor och sakuppgifter kontrollerade .